Jag har dessutom fått bättre hållning, finare hy, håret känns tjockare, jag har mer ork att ta tag i saker och mitt humör och tålamod har blivit mycket bättre! Jag har fått feedback om att jag upplevs lugnare och gladare och det var en verkligt skön bekräftelse på att det jag känner även märks utåt. Jag tar vanligtvis allergitabletter dagligen och astmamedicin ett par gånger i veckan vid behov, framför allt i samband med träning och det var med stor förvåning jag insåg att det hade gått över en vecka sedan jag tog både allergitablett och astmamedicin ungefär två veckor in i fighten. Det var en bonus som jag verkligen inte hade räknat med även om jag har upplevt detta tidigare, bland annat i samband med att jag har fastat. Jag har också lärt mig mer om kosthållning och fått en rad med nya nyttiga recept i min receptbank och jag vågar mig numera in på gymmet dit jag tidigare inte gick för att jag kände mig osäker på vad jag skulle göra för övningar.

Resultaten (både de mätbara och de andra) är långt över förväntan, jag trodde inte att jag skulle kunna göra så stor skillnad på bara trettio dagar.

Har då World of shape och Fittnessfighten förändrat mitt liv? – Nej, det tror jag inte, det vill jag gärna ta åt mig äran för själv i så fall! Jag var redan inne på rätt spår, jag gillar att träna och leva ett aktivt liv och jag är intresserad av mat och matlagning och då framförallt hälsosam kost av naturliga råvaror. Däremot har jag fått ytterligare verktyg och kunskap för att fortsätta vara frisk och må bra och jag har hittat ett koncept som jag tror på och varmt rekommenderar till andra eftersom det passar alla sorters människor och hjälper till att hitta balansen mellan mat och träning som kan vara så svårt. Ramlar jag ner i sockerfällan igen kommer jag säkert att anta utmaningen i Fittnessfighten eller Kick-start igen och jag har redan bestämt mig för att testa deras koncept Run4fun i april. Är ni intresserade av att läsa mer om World of shape och deras olika koncept eller Fustrametoden kan ni gå in på www.worldofshape.com

En timme efter frukost är jag hungrig igen och ska det vara på det här viset lär det inte bli några problem alls att äta sex gånger om dagen! Programmet är dock framtaget för en viktnedgång hos överviktiga personer och eftersom mitt största mål inte är att gå ner i vikt så tror jag att jag kommer göra större portioner om ett par dagar när jag har fått en bättre förståelse för hur programmet fungerar.

De första träningsövningarna har jag fått tillgång till nu och snart ska jag köra mitt första träningspass Det är vanliga styrketräningsövningar utan maskiner kombinerat med korta konditionsintervaller jag ska köra och fokus ligger på att göra övningarna på rätt sätt och att det ska vara enkelt för vem som helst att utföra dem både i hemmet och på gymet. Jag kommer att kombinera de här övningarna med min vanliga träning för att kunna behålla motivationen hela perioden. Fast innan jag drar igång måste sjusovarna i familjen få vakna så att jag kan sätta på musik att träna till

Om jag jämför min träningsstatistik 2011 mot 2012 så ligger jag på en lägre nivå under 2012 för både träningstid och antal förbrända kalorier och jag har också börjat slarva allt mer med maten. Det märks naturligtvis på formen, men framförallt på orken och motståndskraften mot förkylningar. Vårt kylskåp som tidigare var fyllt med grönsaker har istället erbjudit plats för all möjlig annan skräpmat och vi har allt oftare tagit till pizza, sushi och thaimat på kvällarna – trots att vi bor långt ute på landet..

Det är intressant att jag trots att jag VET att det tar lika lång tid att laga en pastasås och lite pasta, ändå gång på gång plockar fram mackor, smör, pålägg, fil och flingor.. Nu är det slut med det, nu ska jag tydligen äta minst sex gånger om dagen och få tillbaks min energi igen. För det är det jag är på jakt efter! Energi och tålamod för att orka med vardagen på ett bra sätt och faktiskt har roligt i mitt liv tillsammans med min familj. Jag vill inte behöva jaga efter ”lugna stunder” för att jag är så trött och sliten, jag vill hellre vara glad och pigg hela tiden och det vet jag att jag blir med rätt mat, träning och en stund i bastun då och då. Det blir som en god cirkel istället för den onda cirkel jag befinner mig i just nu.

Den här utmaningen är inte den enda jag har planerat under 2013. Jag ska också delta i Cykelvasan, men den här gången kör jag bara 4,5 mil och månaden efter springer jag Tjurruset i Karlstad med mamma, syster, moster och make – kanske också brorsa och svåger om jag har riktig tur – Vårruset står också på agendan såklart!

Så här i OS-tider imponeras jag av alla idrottare som orkar hantera nederlagen eftersom jag vet att jag inte skulle bryta ihop alldeles! Visst är de duktiga som tränar och äter rätt och bygger sina kroppar så som de gör, men med rätt kunskap, stöd och rätt motivation så tror jag att de flesta kan göra det, men att hitta tillbaks till motivationen när det inte går som planerat… Det är en bedrift i mina ögon!

Under våren och sommaren har jag inte haft jättestort fokus på att köra Cykelvasan, som tur är så har F haft det och varit draghjälp åt mig, annars hade jag nog inte cyklat många meter innan lördagens lopp. Det känns som att vi har cyklat mer i år än förra året, men när jag tittar på min träningsstatistik så ser jag att det inte stämmer. Jag hade hunnit cykla mycket mer förra året. Jag har också många fler träningspas förra året än vad jag har i år, så det är konstigt att jag känner mig starkare och bättre i år. Men hjärnan behöver ju sin del också och i sommar har jag verkligen haft fokus på mental återhämning efter en allt för hektisk vår. Jag har också fått mycket ”gratisträning” den här sommaren, som inte syns i träningsstatistiken (skottat 40 ton singel och grus…). Jag väger mer i år och på en MTB så upplever jag att det är en fördel med lite tyngd. Speciellt i nedförsbackar där jag får en stabilitet och bättre fart än vad jag hade förra året.

Min starttid är en knapp timma före Fredriks, han är snabbare än vad jag är, så jag vet att han kommer att komma ikapp, frågan är vart – det är också en stor skillnad mot förra året och jag undrar hur jag kommer att reagera på det. Förra året startade jag samtidigt som de andra i mitt sällskap och eftersom de var uteslutande män så drog de iväg som galningar i starten (väldigt lång uppförsbacke) och jag var den som ”jagade” De flesta var vana cyklister så dem hade jag inte en chans att komma ikapp, men jag passerade en och kom in 11 minuter efter en annan av dem, så jag förlorade inte särskilt mycket på att ta det lite lugnt i starten, jag var bara lite mindre trött på vägen.

Efter loppet förra året var jag så trött som jag aldrig hade varit förut. Som tur var så var vi två och medan de andra firade så orkade vi peta i oss lite mat och sen mer eller mindre kröp vi upp och somnade. Det jag missade förra året var att få i mig tillräckligt med energi och vätska direkt efter loppet. Jag var inte hungrig och jag var inte törstig. Jag var dammig och dimmig och jag ville bara ställa mig i duschen och sen hem. Så efter duschen struntade jag i att äta i Mora utan tänkte att jag ju får mat när jag kommer till Lindvallen, men jag fick vänta så länge på bussen att jag missade middagen och klockan hann bli väldigt mycket innan jag fick i mig mat. Det är en bra erfarenhet som jag bär med mig. Mat är viktigt! Så därför sitter jag då här och jobbar på att få i mig en enorm frukost. Jag ser fram emot dagens tur och framförallt mot kommande lördagens lopp!

Dagen har spenderats i ”stan” där pojkarna har blivit med ny frisyr. Visst e dom snygga!